I. Trefas induktionsmotor består av stator, rotor och andra delar.
(1) Stator - stationär del
1. Statorkärna
Syfte: del av motorns magnetiska krets där statorlindningen är placerad.
Konstruktion: kärnan är vanligtvis gjord av stansade plåtar av elstål 0,35–0,5 mm tjocka med ytisolering. På den inre omkretsen finns det jämnt fördelade spår för att lägga statorlindningen.
Följande statorslitsformer används:
Halvslutna slitsar ger högre effektivitet och effektfaktor, men försvårar lindningsinstallation och isolering. Används vanligtvis i små lågspänningsmotorer.
Halvöppna slitsar tillåter installation av färdiga spolar och används ofta i stora och medelstora lågspänningsmotorer. Den färdiga spolen är förisolerad och placeras sedan i spåret.
Öppna spår är designade för färdiga spolar, är bekväma för isolering och används främst i högspänningsmotorer.
2. Statorlindning
Syfte: den elektriska delen av motorn som skapar ett roterande magnetfält när trefas växelström tillförs.
Utförande: tre identiska lindningar, symmetriskt anordnade med 120° elektrisk vinkelförskjutning. Deras spolar är placerade i statorslitsarna enligt ett visst mönster.
Huvudtyperna av statorlindningsisolering säkerställer tillförlitlig separation av de ledande delarna och kärnan, såväl som delar av själva lindningen:
(1) Ramisolering - mellan hela statorlindningen och statorkärnan.
(2) Fas-till-fas isolering - mellan lindningar av olika faser.
(3) Vrid-till-sväng-isolering - mellan varven på varje faslindning.
Anslutningar i motoranslutningsboxen:
Boxen innehåller plint. Trefaslindningens sex terminaler är anordnade i två rader. Den översta raden från vänster till höger är betecknad 1 (U1), 2 (V1), 3 (W1), den nedre raden är 6 (W2), 4 (U2), 5 (V2). Lindningarna är sammankopplade i stjärna eller triangel. Denna order måste följas under tillverkning och reparation.
3. Kropp
Syfte: Säkrar statorkärnan och de främre och bakre kåporna som stödjer rotorn, och ger även skydd och värmeavledning.
Konstruktion: kroppen är vanligtvis gjuten av gjutjärn; Husen till stora asynkronmotorer är svetsade av stålplåt och mikromotorer är gjutna av aluminium. Det finns fenor på utsidan av den slutna motorn för att öka kylytan. Skyddade gavlar har ventilationshål som ger direkt luftkonvektion mellan den inre kaviteten och omgivningen.
(2) Rotor - roterande del
1. Rotorkärna i en trefas asynkronmotor
Syfte: del av motorns magnetiska krets med slitsar för rotorlindningen.
Konstruktion: liksom statorn är den gjord av stansade plåtar av elektriskt stål 0,5 mm tjocka. Hålen för lindningen är jämnt fördelade på den yttre omkretsen. För tillverkning av rotorkärnan används vanligtvis inre skär av statorplåtarna. I små motorer pressas kärnan direkt på axeln och i medelstora och stora motorer, med en rotordiameter över 300–400 mm, fästs den på axeln med hjälp av ett rotorstöd.
2. Rotorlindning av en trefas asynkronmotor
Syfte: när man korsar statorns roterande magnetfält, uppstår EMF och ström, vilket skapar ett elektromagnetiskt vridmoment och rotation av motorn.
Design: ekorrbur eller lindad rotor.
(1) Squirrel-cage-rotor: Lindningen består av räfflade stänger och två stängningsringar. Utan kärnan liknar den en ekorrbur. I små motorer används lindningar av gjutet aluminium och för effekter över 100KW används en svetsad struktur av kopparstänger och -ringar.
(2) Sliprotor: Lindningen liknar statorlindningen, det är ett symmetriskt trefassystem och är vanligtvis kopplat i stjärna. De tre ledningarna är anslutna till axelns tre släpringar och sedan genom borstarna till den externa kretsen.
Designen är mer komplex, så fasmotorer är mindre vanliga än ekorrburmotorer. Införandet av ytterligare motstånd och andra element i rotorkretsen genom ringar och borstar förbättrar dock start, bromsning och hastighetskontroll. Sådana motorer används i enheter som kräver en jämn hastighetsändring inom ett visst intervall: kranar, hissar och luftkompressorer.